| Rot
Per Andersson, Lindbyn. Född 1830 (Ej den kände Rot
Per från Rotgården i Lindbyn). Det låg ett
hus öster om Rotgården där denne Per bodde.
Han donerade en orgel till hembygdsföreningen och den finns
på övervåningen i Fribergska. |
| Nordiska
Museet har i sina samlingar en säckpipa. Den är inköpt
i Mockfjärds kapellförsamling 1886 av Bud Erik Olsson,
Vinäs. |
| ”Förr
blåstes även här säckpipa, den fick man
från Nås; när Väster Dalföltje kom
på flôtôr utför älven, hade de med
sig en kulla som koka mat och en "pösuspelman”
har det berättats. |
| En
gammal folkskollärare, 82-årige (1941) Daniel Brandt,
minns mycket väl siste säckpipeblåsaren i Mockfjärd,
eller ”pôs-spelaren, Rot Per Andersson (1830-).
Denne var född i ”Västra Bäcken”
och gifte sig till Lindbyn 1851. ”Spel pôsa”
var uttrycket för spelsättet. Sista gången Brandt
hörde spelet var 1873 då han var fjorton år. |
| ”Ett
stycke Ö om Högsveden på andra sidan åkrarna
ligger Lindbyn för sig på en trädbeväxt
hol närmare älven. N om Larssveforsen. 6 gårdar
varav en tillhör Idkerberget i Tuna (Gruv – A.B.
Dalarna köpte den för att komma åt forsen –
enda bolagsgården i Mockfjärd); där bodde förr
Rot Per, bonde men också djurläkare och den sista
pôsblåsaren här – han slutade blåsa
på säckpipa då han vart omvänd”,
står att läsa i Mockfjärdsdelen av Forsslunds
”Med Dalälven från källorna….” |
| Jag
känner bara till, att Rot Per i Lindbyn spelat säckpipa.
Jag minns, när jag var liten pys, hade jag stort intresse
i den och ville se den. Vi gick dit för att få se
den. Det var på 80 – talet. Men han tog inte fram
den, för då hade han blivit religiös. Anders
Frisell. |
| Texten
ur boken ”Säckpipor i Norden” |
