Hem
AB Elementhus
Anekdoter
Byarna förr
Flottningen
Fornlämningar
Fäbodbruk
Gamla bilder
Knyppling
Kvarnar
Lillstupets Kraftstation
Mockfjärdsdräkten
Personer
Religion 
Samer
Skolorna
Smide
Sågverken
Säckpipan
Tanså Hytta
Utvandringen
Viktiga årtal
Övrigt
Startsidan mockfjard.com
»» Personer
Anders Ring
Han bodde i Nässi där han brukade tillverka borstar, vispar och alla möjliga trådarbeten.
När han hade fullt lager brukade han ta fram en grön långskäppa där han lastade sina färdiga produkter. Han for sedan ut i byarn och drog från hus till hus och sålde.
En dag när Ring var i en by i Gagnef och bjöd ut sina varor kom han till en gammal gård. Denna var nyligen inköp och bebodd av s.k. "tattare".
När han gick därifrån och kom in i nästa hus frågade mor i huset; -Hur är det Ring, har du varit in till tattarna?
-Ja svarade han, men jag tycker inte att jag varit in till något annat sen jag kom hit till den här byn, men det är skillnad på dem också. De svarta vet jag att jag ska passa mej för men de ljusa vet jag aldrig var jag har.
En annan gång kom han in till prästgården där frun i huset köpte en borste av Ring. Hon råkade fråga om borsten var av bra kvalité. Hon fick till svar: -Hon kan vara alldeles lugn, den är äkta. Inte bara på ytan som så många av de religiösa utan rakt igenom.

Epoken Kymmer Mats Matsson
Vem var Kymmer Mats Matsson? Den person som kanske betytt mest för utvecklingen i Mockfjärd. Han var en nyskapare och pionjär inom många områden, eller som Gustav Lundh säger: ”Han skulle kunna titulera sig, grosshandlare, byggmästare, såg och kvarnägare, detaljist, gruvägare, snickerifabrikör, färg - tapethandlare, kafferosteriägare, textil och konfektionsägare, jordbrukare, pärlfiskare, skrädderi och mössfabrikör, husmäklare, orgelbyggare, brobyggare, uppfinnare, nykterhetsivrare, och kyrkvärd”. Ja, listan skulle med säkerhet kunna göras mycket längre. Själv valde han att kalla sig grosshandlare, och det är nog det rätta, då affärsverksamheten kom att genomsyra allt han kom att syssla med.
Kymmer Mats Matsson föddes 1853 och dog 1937, 84 år gammal. En jordbrukarson som under sin livstid hann med följande: Han startade diverseaffärer på följande ställen: Ersholen, Nordanholen, Heden, Djurås och Falun. Han hade skrädderi och väveri med vävskola, en mössfabrik. Han drev partiaffär, kvarn och sågverksrörelse. Han var även delägare i en textilfabrik i Norrköping. Han hade själv 20 st skräddare anställda i Mockfjärd och ytterligare 20 st i Falun. De tillverkade måttbeställda kostymer på beställningar från hela Sverige.
K. M Matsson hade genom åren byggt upp ett stort kontaktnät av representanter och kommisionärer över hela landet. En tid sålde han även möbler på postorder. K.M Matsson provade också på rollen som uppfinnare, han uppfann och sålde en handdriven dammsugare (Gustav Lundh har ett exemplar i sin ägo). Nu blev inte den dammsugaren någon försäljningssuccé men det visar ändå på K.M Matssons kreativitet. Det som K.M Matsson gjort sig mest känd för var sin tid som byggmästare. Hans mest betydelsefulla byggnation för Mockfjärd var byggandet av älvbron år 1896. Bron byggdes av det rivningsvirke som K.M Matsson införskaffat från den nedlagda hyttan vid Tansån. Den totala kostnaden för brobygget stannade vid 40 011 kronor. Innan bron kom till stånd, fanns här en färja. Eftersom K.M Matsson bedrev verksamhet på båda sidor av älven, var han beroende av bra och säkra transporter. Man kan säga att hans behov styrde utvecklingen mot en fast förbindelse över Västerdalälven, naturligtvis spelade även den då så livliga ”buffringen” till fäbodarna en stor roll i sammanhanget.
Andra byggnationer som K.M Matsson genomförde var byggandet av Gagnefs sjukstuga 1910, Hedens folkskola 1914, vagnfabriken i Främby, Falun, åt Erik Johan Ljungberg. Det som sedermera blev Scanias fabrik i Falun men denna är nedlagd (10 dec 2008) och nu heter området med fabrikerna: Främby Hallar. 1910-11 byggde han Hedens sågverk, den såg som sedermera skulle utgöra en av huvudanledningarna till AB Elementhus etablering till Mockfjärd år 1950.
K.M Matsson var också entreprenör för byggandet av järnvägen som drogs förbi Mockfjärd år 1905. I samband med järnvägens tillkomst, sysselsatte K.M Matsson en mängd människor. En tid före byggnationen hade en företagsam affärsidkare öppnat en ölkrog i samhället. Meningen var att ”rallarna” skulle utgöra kundunderlaget för krogen. Det ”tilltaget” var inte K.M Matsson sen att motverka som den nykterhetsivrare han var. Han avlönade därför sina ”rallare” med egen händigt tryckta sedlar. Sedlarna kunde bara lösas in mot varor i K.M Matssons egna butiker. Genom denna åtgärd ”slog han två flugor i en smäll”. Han stoppade ölkrogen, den lades ner innan järnvägsbyggarna kom till Mockfjärd. För det andra så ”band han upp” rallarnas konsumtion runt sina egna butiker.
Även inom jordbruket var K.M Matssson en föregångare. Han var först i socknen att skaffa järnplog och såningsmaskin. Ortens första cykel och senare även bil tillhörde K.M Matsson och han var den andre som skaffade telefon, den första fanns vid Lillstups kraftstation. Hela den perioden under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, som ”vi” tycker att präglades av stora förändringar och nya innovationer o s v. kom att bli en bra grund för en så företagsam man som Kymmer Mats Matsson. Hans förmåga att se möjligheter i de svårigheter som då rådde, gjorde honom till den nyskapare som många ansåg att han var.

Kymmer Olof Danielsson; född 1855 - död 1910
Kymmer Olof Danielsson, facklig pionjär från Mockfjärd. En person som trots sina fackliga insatser inte är alltför känd, inte ens i sin hembygd. De två Kymmerbröderna Olof och den yngre brodern Daniel (Brandt) är de mest kända i en syskonskara på nio barn. De två bröderna kom att på olika håll bli två stridbara kämpar för ett rättvisare samhälle. Kymmer Olof växte upp i ett hem fyllt av svårigheter. En stor syskonskara och med det, många munnar att mätta, gjorde att Kymmer Olof tidigt fick börja arbeta i skogen. Han gifte sig vid 23 års ålder och bosatte sig i Mockfjärd. Han ”fångades” snabbt av den växande socialdemokratiska rörelsen vilket fick till följd att han trakasserades för sina politiska åsikter. Bönderna i hembygden försökte att på alla sätt ”frysa ut honom”. Man försökte bl a att stänga av familjen från att handla i ortens butik och trakasserade hans bror Daniel Brandt, som var lärare, genom att vägra sända sina barn till skolan.
År 1893 sålde Kymmer Olof sin stuga i Mockfjärd och flyttade till Gävle. Han hade tidigare börjat verka i Gävle och arbetade där på olika sågverk. På våren 1886 tog han initiativet till bildandet av den första brädgårdsarbetarfackföreningen. I juni 1897 var Kymmer Olof en av bildarna av Sågverksindustriarbetarförbundet och han blev också förbundets förste ordförande. Han var sedan förbundets ordförande under 11 år.
1909 drabbades han av ”sockersjuka” (diabetes) och den 9 februari 1910 avled han fyllda 55 år. Han kallades allmänt för ”Gävles Branting”. Hans betydelse inom arbetarrörelse och fackföreningen kanske bäst kan beskrivas eller illustreras, med det faktum, att på hans begravning fanns Hjalmar Branting som en av huvudtalarna.

Kymmer Daniel Brandt; född 1857 - död 1946
Yngre broder till ”fackföreningskämpen” Kymmer Olof Danielsson. Växte upp under samma hårda förhållanden som brodern. Daniel Brandt och hans generation fick under sin levnad uppleva ett samhälle i ständig förändring. De första järnvägstågen, bilarna, telefonerna, radion och även flyget, ja listan över händelser och saker kan göras ännu längre. Bland annat fick han också uppleva två världskrig med fruktansvärda konsekvenser och ett samhälle i politisk omdaning.
Brodern Olof greps tidigt av socialismens budskap medan Daniel blev en hängiven kämpe för de liberala idéerna. Daniel Brandt utbildade sig till folkskollärare och fick tjänst i sin hembygd år 1887, en tjänst som han uppehöll fram till sin pensionering år 1919. Att han var en stridbar man som stod för sina åsikter vittnar många händelser ”runt” Daniel Brandt om.
Han blev i många ”läger” betraktad som en ”samhällsfarlig person” med anledning av sina radikala liberala idéer. Gustav Lundh återger ett exempel på vad de kommunala myndigheterna kunde tillåta sig i sina trakasserier mot Brandt: ”Före riksdagsmannavalet 1891 beslöt skolrådet i Gagnef att Mockfjärds skola skulle börja sin undervisning en vecka före kommunens övriga skolor. Anledningen var att binda Brandt till skolan och därmed hindra honom att rösta”. När sådana och andra former av trakasserier inte ”knäckte” Brandt beslöt skolrådet att avsätta honom, trots att någon orsak inte fanns. Brandts avsättning lästes upp av kyrkoherden i Gagnefs kyrka. Daniel Brandt överklagade dock avsättningen till biskopen i Västerås, som också upphävde den eftersom grund saknades för beslutet. Daniel Brandt kom dock att stå som avsatt fram till sin pensionering men uppehöll trots det sin tjänst som folkskollärare.
Till mångas förtrytelse tog han senare plats i skol och kyrkorådet. Han var under åren 1911 - 1922 ledamot av landstinget. Han förblev efter sin pensionering en stark förkämpe för bygdens intressen. Gustav Lundh skriver i sin artikelserie: ”I Mockfjärd minns man honom som en verklig hövding, till vilken man med tillit och tillgivenhet såg upp. ”Han var som en klippa”, säger en Mockfjärdsbo om Brandt”.
1940 donerade han ett skåp till Hembygdsföreningen i Mockfjärd. Skåpet skulle hållas förseglat och fick öppnas först om 50 år. 1990 var det dags för den spännande öppningen av skåpet och många Mockfjärdsbor samlades vid Gammelgården för att delta. Skåpet visade sig innehålla kilovis med intressanta och kulturhistoriskt värdefulla handlingar. Bland det som fanns kan nämnas bl.a. politiska programtal, utkast till en ”vitbok” av Daniel Brandt, handlingar som visade på Mockfjärds kulturella utveckling i början av 1900-talet, protokoll från olika styrelser och nämnder och även rättegångsprotokoll över personer från Mockfjärd. Hembygdsföreningen beslutade att på nytt försegla skåpet för en ny 50-års period och Mockfjärdsborna inbjöds att ”lägga i handlingar och föremål” som de ville hålla hemliga fram till år 2040 då skåpet ska öppnas igen.
Daniel Brandt har satt spår ända in i ”våra” dagar förhoppningsvis kommer man även år 2040 att vara stolta över en den kämpe för Mockfjärdbygden som Kymmer Daniel Brandt var.

Anders Frisell; född 1870 - död 1944
Riksspelmannen Anders Frisell, är Mockfjärds genom tiderna namnkunnigaste person. Det berättas att han redan som sjuåring tillverkade sin första fiol av handkluven ”pärt” (takbekädnad av trä). Den brändes dock upp av de mycket religiösa föräldrarna som ansåg att fiolen var i ”djävulens tjänst”.
Inget kunde dock hindra Anders Frisell från att spela och senare även komponera musik. Han kom att utbilda sig till lärare i Falun år 1887 och fick tjänst som lärare i Mockfjärd. Han drabbades runt sekelskiftet av nervösa besvär och slutade som lärare.
Åren 1900 till 1910 försörjde han sig och sin familj som skräddare.
Efter sitt ”genombrott” och vinst vid Anders Zorns spelmanstävling i Mora år 1907 fick Anders Frisell ägna sig åt det han bäst kunde och ville, nämligen fiolspelning. Tillsammans med döttrarna Elsa och Viola företog han riksomfattande turnéer. Fiolspelningen blandades därefter med arbeten som lantbrevbärare, skomakare och urmakare och han gav också privatlektioner på piano och fiol.
När hans hustru, Kerstin, dog år 1944, klarade inte Anders Frisell av sorgen. Han tog sitt liv bara några månader efter hustruns bortgång.
Anders Frisells musik kommer för alltid ha en stor plats i Mockfjärdsbornas själ och hjärta. År 1948, avtäckte Dalarnas spelmansförbund en minnessten vid Mockfjärds kyrka, till åminnelse av Anders Frisells spelmansgärning.

OLLE NORDMARK
Olle föddes 25 maj 1890 i Nordanholen. Han började tidigt att teckna och måla.
1901 kom han i kontakt med Gustaf Ankarcrona i Leksand som lärde honom de första grunderna.
1917 reste Olle till Moskva för att studera teaterdekorationsmålning.
1918 var han tillbaka i Stockholm där han började arbeta med teaterdekorationer och kostymteckningar.
Under Olles Stockholmstid dekorerade han teatrar som Södra Teatern, Stora Teatern, Folkan, Oscars och även Operan. Han samarbetade med Karl Gerhard i 22 uppsättningar.
Även på kyrkomålningens område arbeta Olle med bl.a. Engelbrektskyrkan, Saltsjöbadskyrkan, kyrkorna i Borås och Karlskrona samt vigselrummet i Stockholms Rådhus.
1924 ställde Olle av kärlek till sin hembygd upp gratis vid restaureringen av Mockfjärds kyrka. Samma år började han måla ett porträtt på Gädd Lars vilket han färdigställde i Amerika och sedemera skänkte till kyrkan.
1924 emigrerade Olle till Amerika och bodde där tills 1964 då han flyttade till Frankrike.
I Amerika arbetade Olle mest med v'ggmålning, s.k Frescomålning. Han dekorerade bl.a American – Swedish Historical Museum och John Ericssonrummet i John Mortonmuseumet i Philadelphia, vapenhuset i Svenska Baptistkyrkan och Svenska Rummet i University of Pittsburgh.
1935 – 43 var han anställd i Amerikanska reegeringens tjänst där han undervisade indianer i Frescomålning.
Nordmark deltog i flera utställningar bl.a. på Brooklyn Muséet och Delphic Studios i New York.
Olle Nordmark avled den 18 december 1973 i Frankrike.
Källa: Kompendiumet som sammanställdes till hans minnesutställning 1974.
© Svarte Sören
Siten lanserad 21/ 8 2007