Hem
Att göra
Sevärt / Utflyktsmål
Allmän service
Logi
Matställen
Fäbodar
Föreningar / organisationer / politik / religion
Historik
Byar / bostadsområden
Bilder
Gamla bilder
Geocaching 
Möteslokaler
Sjöar / älven / åar
Kändisar
Folktro
Länkar
Tack till
Kontakt
»» Historik
SÄCKPIPAN I MOCKFJÄRD
Rot Per Andersson, Lindbyn. Född 1830 (Ej den kände Rot Per från Rotgården i Lindbyn). Det låg ett hus öster om Rotgården där denne Per bodde. Han donerade en orgel till hembygdsföreningen och den finns på övervåningen i Fribergska.
Nordiska Museet har i sina samlingar en säckpipa. Den är inköpt i Mockfjärds kapellförsamling 1886 av Bud Erik Olsson, Vinäs.
”Förr blåstes även här säckpipa, den fick man från Nås; när Väster Dalföltje kom på flôtôr utför älven, hade de med sig en kulla som koka mat och en p?suspelman” har det berättats.
En gammal folkskollärare, 82-årige (1941) Daniel Brandt, minns mycket väl siste säckpipeblåsaren i Mockfjärd, eller ”pôs-spelaren, Rot Per Andersson (1830-). Denne var född i ”Västra Bäcken” och gifte sig till Lindbyn 1851. ”Spel pôsa” var uttrycket för spelsättet. Sista gången Brandt hörde spelet var 1873 då han var fjorton år.
”Ett stycke Ö om Högsveden på andra sidan åkrarna ligger Lindbyn för sig på en trädbeväxt hol närmare älven. N om Larssveforsen. 6 gårdar varav en tillhör Idkerberget i Tuna (Gruv – A.B. Dalarna köpte den för att komma åt forsen – enda bolagsgården i Mockfjärd); där bodde förr Rot Per, bonde men också djurläkare och den sista pôsblåsaren här – han slutade blåsa på säckpipa då han vart omvänd”, står att läsa i Mockfjärdsdelen av Forsslunds ”Med Dalälven från källorna….”
Jag känner bara till, att Rot Per i Lindbyn spelat säckpipa. Jag minns, när jag var liten pys, hade jag stort intresse i den och ville se den. Vi gick dit för att få se den. Det var på 80 – talet. Men han tog inte fram den, för då hade han blivit religiös. Anders Frisell.
Texten ur boken ”Säckpipor i Norden”

Mockfjärdsrevolvern eller Mockfjärdsvapnet, kallas den revolver av typen Smith & Wesson Model 28 ("Highway Patrolman") med .357 Magnum-kaliber som polisen har undersökt i utredningen av mordet på Olof Palme.
Revolvern köptes legalt i Luleå av en privatperson från Haparanda tillsammans med 91 patroner av märket Metal Piercing av den amerikanske tillverkaren Winchester Western men stals vid ett inbrott i september 1983. Vapnet tros ha använts vid ett postrån i Mockfjärd, Dalarna, i oktober samma år, då också en kula avlossades. Revolvern tros också ha använts vid ett bankrån i Småland. Ett ökänt finländskt kriminellt brödrapar erkände senare stölden.
En analys av den kula som avfyrades vid rånet i Mockfjärd visade att blyisotopsammansättningen var densamma som de båda kulorna som hittades på Sveavägen efter mordet på Palme. Därmed skall de vara tillverkade vid ett och samma tillfälle, i samma s.k. stöpa. Knappt 6000 kulor från denna "stöpa" försåldes sedermera i Sverige i slutet av 1970-talet.
Att Mockfjärdsrevolvern skulle vara just det vapen som användes vid statsministermordet 1986 är dock osäkert.
Revolvern hittades i november 2006 under privata dykningar i Djursjön väster om Mockfjärd, efter tips till tidningen Expressen. Ålänningen Christian Holmén på Expressen kontaktade två Åländska dykare, Benny Gustafsson och Ove Jansson, som redan efter tre timmar hittade vapnet som varit så eftersökt i 20 år. Revolvern överlämnades till polisen den 20 november 2006. Enligt uppgifter till polisen slängdes revolvern i sjön i oktober 1983, varför det har ifrågasatts om vapnet verkligen användes vid mordet på statsministern den 28 februari 1986.

Dödsolyckan vid Högbergssågen midsommaraftonen 1920.

Anders Hedman, Sigurd Sahlén och en tredje karl höll på att kanta bräder på sågen. En avsågad kant flög då rakt genom halsen på Sigurd som avled på plats. Han var då i 25 – årsåldern.
Detta var 3:e midsommaren i rad som en allvarlig olycka inträffade på sågen på midsommaraftonen. Efter denna så arbetades inga flera midsommaraftnar.
Kvällens logemöte uppe i Gruvgravninga inställdes p.g.a. denna tragiska händelse.

Berättat av Lisa Dahlin


Knypplingen i Mockfjärd
Dalknypplingen skiljer sig från Vadstenaknypplingen genom att man ej har ett pappersunderlag att följa. Ingen uppritad mönsterbeskrivning används och man sätter ej nålar inuti knypplingen, utan endast i kanterna. Den som knypplar arbetar på fri hand. Man gör egna sammansättningar, låter fantasin flöda och skapar på så sätt nya mönster. Spetsarna användes främst till sockendräkterna och som dekoration på örngott och lakan.
Mockfjärd har allt sedan 1700-talet varit en särpräglad knyppelbygd. Knypplerskorna blev mycket skickliga, så skickliga och produktiva, att de även gick till grannsocknarna för att sälja spetsar.
Beställningar gjordes från hela Sverige och Mockfjärd blev liksom Gagnef känt över hela landet för sin tillverkning av spetsar. Ett flertal spetsar finns bevarade och visas i Mockfjärds Gammelgård samt i Ottilia Adelborgmuseet i Gagnef.
Drottning Louise köpte knypplade spetsar ifrån Mockfjärd.

 

 

 

 

© Svarte Sören / mockfjard.com
Siten lanserad 10/ 3 2009